Hej Hillevi Wahl, hur tycker du att det är att ordna och ha kalas för dina barn?
Jag håller på att bryta ihop varenda gång. Man vill ju så himla gärna att de ska känna sig som de mest älskade ungarna på jorden. Man vill ju framför allt inte att de ska bli besvikna. Det är ju den viktigaste dagen i deras liv. Och jag är alltid rädd att ingen kommer och sedan är jag rädd att det kommer för många så att det ska bli för rörigt. Och sedan blir jag rädd för att maten inte ska räcka eller för att någon ska äta något som de får en allergichock av och så får man kanske ringa efter ambulans eller ligga på golvet och göra första hjälpen och herregud, hur är det nu man gör sådant? Men mest av allt är jag rädd att jag ska glömma något eller någon. Typ ett barn.
Det blir alltid bra till slut, men jag är ett känslomässigt vrak efteråt och vill bara lägga mig med en våt trasa över pannan i ett mörkt rum och andas djupt i en papperspåse.
Brukar du ordna kalaset hemma eller någon annanstans? Varför?
Vi brukar ha ett på dagis, vi hyr dagiset en helg, för de små. Och det innebär att man ska forsla dit en full kombibil med tårtor och ljus och papptallrikar och ballonger och snören och välkommenskyltar och servetter och glass och kolasås och fiskdammspåsar och lekattiraljer och extrakläder in case of emergency och adresslistor och sopsäckar och gudvetallt. Eller så hyr vi in oss på polismuseet eller någon annanstans, med nästan lika mycket grejer. Men farmor och farfar kan aldrig komma samtidigt, så då får man ordna två extra kalas för dem. Det är helt sjukt, egentligen och varje år säger vi att så här kan vi inte hålla på. Men vi gör det ändå. Varje år. För barnens skull...
Har du något roligt kalastips eller kalashändelse att dela med dig av?
Jamen, det är ju underbart efteråt. När ungarna är lyckliga och mjuka som små gelehallon. När de saligt somnar på kvällen, med en kalastuta i mungipan, efter den hittills lyckligaste dagen i sina liv. Då är ju allt värt det, då glömmer man ju allt traumatiskt med en gång.
Då sitter man bara där, två lika lyckliga päron och känner sig som de bästa föräldrarna i världen. Trots allt.
Hillevi Wahl är författare (just nu aktuell med boken Hungerflickan), krönikör i Metro och bloggar på hillevi.nu
Skrivet av: 