Lucia är en väldigt trevlig tradition. Och god. Min rekommendation är att baka det här receptet på riktigt saftiga och smakrika kreationer. Bullar är alltid som godast då de är nybakade, men om du föredrar att sova framför att gå upp mitt i natten (vilket jag tycker att du ska – sova alltså), får bullarna ännu ett plus eftersom de håller sig fina trots infrysning.
Ja, de innehåller en hel del smör. Men det är de värda. Och du. Träningen kanske kan återtas nästa år? Sedan min son stolt fällde kommentaren ”Jag tror att pappa var etta då han spelade starkträning” då han var mindre, är allt möjligt!
Ingredienser
50 g jäst (för söta degar)
100 g smör
5 dl mjölk
3 påsar saffran
1 ½ dl socker
1 burk kesella (naturell)
½ tsk salt
15-17 dl vetemjöl
Fyllning
200 g rumstempererat smör
500 g mandelmassa
1 msk vaniljsocker
Garnering och pensling
1 ägg
Pärlsocker
Gör så här
Smält smöret, tillsätt mjölken, värm degvätskan till 37 grader och rör ner saffran.
Smula ned jästen i en bunke och rör ut den i lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, kesellan, saltet, sockret och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter.
Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter.
Vispa ingredienserna till fyllningen så att det blir en slät smet. Gärna med elvisp.
Sätt ugnen på 225 grader.
Knåda degen, dela den i två och kavla ut varje deg till en rektangel.
Bred på fyllningen och rulla ihop den som vanliga kanelbullar.
Skär i tjocka skivor och grädda i bullformar i ugnen tills de har fått fin färg, ca 8-10 minuter.
Jag måste revidera igen. Min mysiga beskrivning av våra baksöndagar med dess fina resultat tog en vändning söndagen efter. Vi bestämde spontant att vi skulle få gäster (alla är friska, tjoho, då kör vi!) och jag gick loss i köket och fixade små röror till förrättsplock och kokade italiensk maräng av äggvitor (som var kvar efter gårdagens bearnaise) som jag skulle gasolbränna på de citronkakor som skulle baka efter att banankaksmeten var klar. Barnen med kompisar fick ta fram skålar och mixa sin egen fika. Precis då jag avvaktade marängens 121 grader (det där precisa kemimomentet är egentligen inte det jag gillar bäst med spontan matlagning) hörde jag lite mer ”oj” än vanligt vid bakbordet.
Sockerpaketet var tydligen väldigt lockade och fyraåringen behövde inte vara orolig för att hans bananmuffins inte skulle bli söta nog. Inte heller att chokladsmaken skulle vara otydlig. Detta ledde till att bord, formar, golv, väggar och sedan även badrum och väggen runt strömbrytaren fick tydliga spår av choklad. Lärdomen av för mycket socker i smeten blev att muffinsarna blir till små läckande kratrar som droppar ned och luktar bränt i ugnen. Nu vet vi det till nästa gång. Kanske. :)
Plantera utomhus
Jag måste revidera mitt inlägg om hur trevligt det var att plantera vitlöksklyftor! I alla fall om man har tänkt ta in plantorna. Jag tog in mina nu då vädret har slagit om och satte den fina metallkorgen med alla plantorna i tvååringens fönsterkarm.
Härom morgonen kom min man in och sa att han flera morgnar känt att den lilla tjejen fått en så konstigt odör av salami… eller kött… men bara på morgonen. Hon låg just då på min arm och jag luktade och luktade. Nej, jag kunde inte känna något med denna lilla söta.. Förrän jag på eftermiddagen kom hem och kände samma sak. Efter att ha letat efter en gammal väl gömd korvmacka, kom jag på att det måste vara plantorna som luktade. Så planera gärna, men låt dem vara kvar utomhus. – Om ingen ska bli beskylld för att svettas ut vitlökssalami om nätterna.
Baka om söndagarna
Vad jag däremot skarpt fortfarande rekommenderar är att baka med era barn! Jag gillar att sätta en deg på jäsning vid söndagsfrukosten, som är klar lagom till då det är dags att baka. Vid den tiden brukar det dyka upp ngn granne i dörren och sedan är baket igång. Det roliga är att det passar alla åldrar och det är ju inte mindre motiverande att resultatet blir ätbart!
Då det inte finns tid att sätta en deg, funkar det alltid att göra en muffinssmet. Sexåringarna är grymma på att komma på smaker och lägger upp små skålar med olika kombinationer. Jag minns själv hur jag och en kompis testade att laga soppor. Blev det för salt en gång, lärde vi oss till nästa. Riktigt samma princip har inte behövt utövas hittills, för de kombinerar hallon med vanilj, choklad med jordnötssmör och låter citron vara en smak för sig. Om det blir för stark chokladsmak, blandar de i lite mer neutral smet. Learning while doing och riktigt häftigt att se!
I slutet av sommaren hörde jag att det var det många barn som drömde om insekter. Så även sonen. Han vaknade mitt i natten och berättade om myror som flög, men lugnades av min man, sa jaha, ok, och somnade om.
På morgonen pratade han om natten och då jag sa att pappa väl hade berättat att det var en dröm, höll han inte riktigt med.
- Nej, han sa att de hette något annat.
- Vad kan det ha varit då? Skogsmyror?
- Nej, han sa att de hette något annat. Och de flög!
- Men de fanns ju inte på riktigt, det var ju bara mardrömmar.
- Jaa, just det. Så hette de!
Härligt att leva i närmare fyra år utan att veta vad en mardröm är. Då sover man bra. :)
De här små nyckelpigorna har ännu inte ingått i några drömmar, men passar bra till att göra grönsaksplocket lite roligare för barnen. Jag köpte blomsterpinnar i ett växthus och trädde bara på stora bitar av ost, gurka och paprika. Klart!
Igår var det åter dags att vara ledig – och för familjefest! Det vimlade av parker, kommuner och föreningar som ville fira och med tanke på att stora delar av Sverige plötsligt fick solsken denna dag blev det säkert många lyckade tillställningar!
Sveriges nationaldag firas den 6 juni varje år, men har bara varit en helgdag sedan 2005. Dagen har funnits med i vår svenska firartradition sedan 1523 då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung. Den kallades för svenska flaggans dag fram till 1983 då dagen fick status som nationaldag. Utöver det har vår svenska kung namnsdag denna dag, tillsammans med alla andra som heter Gustav.
I morse hade barnen ritat teckningar och då jag satte upp en fin regnbåge på kylen, fick jag veta att den inte var till mig, utan att den skulle överlämnas till kungen. Medan jag packade matsäck och försökte kolla om alla var klara med juicen, förklarade jag att vi kan skicka den till honom. Lite oförstående (ungefär som då de såg kronprinsessans höga stängsel utanför Haga efter att ha besökt Kolmården) fortsatte frågorna om varför. Jag gav mig på en förklaring om att han skulle få en väldig massa besök om alla ville ses, samtidigt som jag sprang upp för trappan för att hämta strumpor. På väg till förskolan fortsatte diskussionen om kungens teckning.. Men jag känner att det blev en diskussion som kräver lite fler vinkar och lite mer tid. Ikväll.
Tips på snabb grönska!
Jag satte vanliga gul- och vitlökar i jord i köksfönstret och redan efter några dagar tittade de första skotten upp. Effektivt och kul med snabbt resultat för barnen. Riktigt snyggt i början också med den ljusgröna färgen, sen behöver de snabbt större krukor.
Påsken innebär oftast ledighet, mat, släkt, vänner och ett väldigt växlande aprilväder. Varför vi firar påsk, kan du läsa mer om här.
Jag har lagat en hel del mat, men jag har också provat att baka små petit choux'er med chokladkräm i. Riktigt goda till kaffet och inte fullt så söta som allt annat godis som påskäggen fylls med.
Det finns en mängd olika recept, men jag inspirerades av Allt om mat och gjorde mina med både mjölk och vatten plus att jag vispade i äggen med elvisp. Degen blev riktigt kul att arbeta med efter att den kokats. Chokladkrämen gjorde jag med riktigt god 70 % choklad, grädde, äggulor och maizena. Blank och krämig, så vad kan bli fel? Släkten var nöjd.
För en vecka sedan packade vi bilen full av varma kläder och god mat och begav oss till en hyrd stuga i Hälsingland. Kallt som sjutton var det (-23 vid några tillfällen), men klart och soligt. Vi kom fram ganska sent, men barnen som hade sovit i bilen, packade glatt upp och det såg ut att bli en bra helg med skidskola, skattjakt och mysiga middagar i den varma stugan.
Kort därpå vaknade dottern med feber och halsont. Hoppet överger inte en direkt, men ganska snart fick även jag inse att det bara var att ställa om. Så skidskolan blev en tjej kort och de mysiga middagarna blev också frukost, lunch och fika. Tur att jag hade fyllt halva bilen med goda saker. Otur dock att vi sedan fick känna på halsont och feber en efter en i familjen… Då vi kom hem på söndagen bäddade vi ned tre små varma och det sista jag hörde innan god natt var ”mamma, det är skönt att vara hemma från Nordpolen”.
Sedan dess har de inte bara varit hemma därifrån, utan även från skola och förskola. Antibiotikan står uppradad i kylen och en sort ska tas till mat och en annan får inte tas till mat… En ska tas två gånger och en annan tre gånger per dag. Det enda de har gemensamt är de tio dagarna. Små barn kan avledas vid intaget och stora förstår vikten av att ta den. Utmaningen ligger i att få vår treåring som by the book har fått en äkta treårings vilja. – Och han vill INTE ta penicillin! Fruktsmak eller inte. Glass efter eller inte. Godis eller inte. Det spelar ingen roll, den ska bara inte ned. Han är ju frisk och behöver den inte. Tio dagar… Alla tips på ett smidigt intag är välkomna.
Vad gör man då med tre barn, varav två är ganska pigga och en hängig som ett gulligt litet löv? Vi har sett på film, bakat, ritat, byggt en bondgård av lego och försökt förverkliga en egenhändigt målad skiss över ett flygplan av två soffor, tre täcken, fem filtar och en massa kuddar… Mat som funkar för de flesta barn även då aptiten inte är på topp är pannkakor. Har man dessutom ont i halsen, är ju glass ett måste till. Så enkelt kan en sjukdag hemma bli till lite av en fest.
Enkel pannkakssmet.
2,5 dl mjöl
6 dl mjölk
3 ägg
Lite salt
Smält smör
Vispa ihop allt och låt smeten stå en stund. Stek sedan pannkakorna på medelhög värme i mycket smör. Enkelt, gott och uppskattat.
Om någon kommer ut i skidbacken är de även goda kalla... :)
Igår bakade vi pepparkakor på eftermiddagen. Lilltjejen fick sitta och knapra små granatäppelkärnor (ett mycket bra tips som har funkat på alla våra barn) medan treåringen upprepade frågan ”får jag äta den biten” om små degkluttar. Stortjejen kavlade och matchade in så många formar som fick plats åt gången. Mitt i ett kavlingstag utbrast hon ”så länge jag lever ska jag baka pepparkakor till alla jag känner”! Då de svalnat garnerade vi dem med glasyr som vi även använde som klister till godis. Jag har inte bilder på detta än, men då jag har hört många som tycker att det är svårt att göra egen glasyr, vill jag gärna dela med mig av ett mycket enkelt och beprövat recept.
Vit glasyr
1 äggvita
1 tsk vatten
Massor med florsocker
Jag brukar blanda allt till en jämntjock smet som inte rinner ihop då jag drar skeden genom den. Till en början kan det se ut som om man har hällt i alldeles för mycket florsocker, men då behövs det oftast mer… Det är bara att röra och röra. Sen blir den blank och fint och lagom klistrig. Dessutom torkar den snabbt plus att den inte smakar ättika. (Vilket kanske på gott och ont hade gjort den mindre tilldragande).
Med mina bilder ger jag tips på små plockfix som jag gjorde till 14 mammor för ett tag sedan. Gazpachio med rostade krutonger är en riktigt snygg och praktisk bufférätr eftersom den ska vara kall. Sedan olivbröd till den och lite olika tryfflar och små cupcakes som fick min syster i USA att känna sig både hemma och stolt.
Min favorit bland plocket:
Citrontryfflar med saltlakrits
Gör tryfflarna enligt denna länk men spritsa smeten på en platta av vit choklad (i formarna) och strö över lakritspulver (om du inte hittar riktigt lakritspulver fungerar det också att krossa turkisk peppar eller liknande godis). Söt vit choklad, sur citron och salt lakrits…
Att få till en gemensam helg för ett kompisgäng är inte alltid det lättaste mellan barnens alla aktiviteter, möhippor, födelsedagar och allt som ska firas. Så redan i slutet av sommaren bokade mitt gamla universitetsgäng in en helg att ses – i en bakstuga i Hälsingland. Sist jag var i Hälsingland, kalvade en ko utanför sovrumsfönstret, vilket är ett häftigt minne för en stadsbo.
Vi åkte upp på fredagskvällen och fick god mat, bubbel och bäddade sängar. Min roll som fixande mamma ersattes av en annan mamma med brett hälsingemål och lyckan över att få se ”ungdomar i huset” igen. Då jag är så van vid att alltid vara med mina tre små, kändes det på något sätt nostalgiskt i förtid att tänka på den dagen då de har flyttat ut och kommer hem med sina kompisar och bor över en helg. Det är dock ett tag kvar då jag fortfarande drar en fullastad dubbelvagn om morgnarna. J
Klockan ringde sju på morgonen och efter en stadig grötfrukost åkte till bakstugan som var en liten röd stuga på landet med en vedeldad bakugn och ett stort bakbord i. Vi började med att sätta en stor deg, medan den knastrande elden värmde upp ugnen. Degen delades sedan upp i så kallade ämnen, dvs stora degbollar, som fick jäsa i långa rader under ett lakan. Därefter kavlade vi ut dem till stora, tunna plattor som vi naggade så att de inte skulle bli degiga, utan torra och fina. Efter hand som vi kavlade och pratade, lastades bröden in i ugnen.
Doften av eld och nybakat gjorde oss hungriga, så vi tog en paus i kavlandet och provsmakade våra verk. Smöret smälte på de varma bröden och oj, vad gott det var! Kaffe med mjölk direkt från korna (så färsk den kan bli då en annan kompis pappa är mjölkbonde) och långa rader av hällbröd med massor av smör, gav oss ny energi att åter ta plats vid bakbordet.
Att stå tillsammans i ett enda rum med ett gemensam syssla, måste vara bästa sättet att hinna prata. Studietiden, barn, kommande bebisar, relationer, sjukdomar och händelser sedan sist diskuterades där vi stod och bakade tills det blev mörkt utanför fönstret och det var dags att åka hem och laga middag. Samtidigt som vi fick ses ordentligt, fick vi också en inblick i hur det måste ha varit att leva (läs vara kvinna) förr.
Denna gång fick jag inte erfara spåren av att en ny kalv kommit till livet, men jag fick massor med tid med goda vänner, en varm helg i höstmyset och gott om både mjukt och hårt tunnbröd att bjuda släkten på till julbordet.
Vi är mitt inne i den bästa årstiden nu, tycker jag. Det är i princip alltid soligt väder med hög luft och blå himmel i slutet av september och början av oktober. Även i år stämmer det. Snart börjar löven på träden att skifta i orange och rött och hela luften doftar fräscht och av nystart. Det lät som en katalogbeskrivning, men jag är väldigt förtjust i hösten.
Det verkar vara ett riktigt äppelår i år om man tittar runt i trädgårdarna omkring oss. Svärföräldrarna har varit förbi med lådvis av äpplen och för några veckor sedan sa en kompis till mig med något som skulle kunna beskrivas som ångest i blicken ”Vi har så mycket äpplen att du måååste komma och plocka”. Hur illa kan det vara tänkte jag, tills jag fick erfara känslan från boken äppelfesten från 70-talet, som barnen brukar välja att läsa som godnattsaga. Det kändes som om det kom fler äpplen ju mer vi plockade. Efter några kassar var det nog och då fanns det äpplen kvar precis överallt ändå.
Min son älskar äpplen, så jag tog med honom till ett musteri i samband med att vi åkte och lagade mat med min mormor. Eller ja, det kallades musteri, men visade sig vara en kallpress i ett garage hos en farbror som hade fullt upp denna krispiga helg med bilar som stod på rad för att få lämna in sina äpplen. Så gjorde även vi och han lovade snällt att ringa då han var klar.
Vi hann både luncha och fika med mormor innan han ringde och meddelade att vi kunde komma och hämta vår must. ”Toppen”, svarade jag. ”Hur många liter blev det?”. ”Trettioen”, fick jag till svar och undrade om jag hört fel. Några kassar äpplen hade pressats ned till trettioen LITER äkta äppeljuice. Inget socker och inget vatten. Det var effektivt! Så vi åkte dit och betalade den något utarbetade mannen för arbetet och skvalpade hem med bagaget fullt av dunkar. God blev den också och nu har vi antioxidanter och must till alla möjliga tillfällen. Något jag skarpt rekommenderar!
Klicka här för länk till Sveriges alla musterier
