Jag måste revidera igen. Min mysiga beskrivning av våra baksöndagar med dess fina resultat tog en vändning söndagen efter. Vi bestämde spontant att vi skulle få gäster (alla är friska, tjoho, då kör vi!) och jag gick loss i köket och fixade små röror till förrättsplock och kokade italiensk maräng av äggvitor (som var kvar efter gårdagens bearnaise) som jag skulle gasolbränna på de citronkakor som skulle baka efter att banankaksmeten var klar. Barnen med kompisar fick ta fram skålar och mixa sin egen fika. Precis då jag avvaktade marängens 121 grader (det där precisa kemimomentet är egentligen inte det jag gillar bäst med spontan matlagning) hörde jag lite mer ”oj” än vanligt vid bakbordet.
Sockerpaketet var tydligen väldigt lockade och fyraåringen behövde inte vara orolig för att hans bananmuffins inte skulle bli söta nog. Inte heller att chokladsmaken skulle vara otydlig. Detta ledde till att bord, formar, golv, väggar och sedan även badrum och väggen runt strömbrytaren fick tydliga spår av choklad. Lärdomen av för mycket socker i smeten blev att muffinsarna blir till små läckande kratrar som droppar ned och luktar bränt i ugnen. Nu vet vi det till nästa gång. Kanske. :)
