Vår son kollar gärna på matlagningsprogram och står ofta på en stol och hjälper till då jag bakar och lagar mat. Han häller i och blandar och testar nya kombinationer. ”Har vi en nyyy skål mamma” och ”det hääär blir bra” är vanliga kommentarer. Han är snart 2,5 år med stor potential att bli Sveriges mästerkock 2030. J
I helgen fick han och jag för oss att göra egen pasta. Degen var enkel. Mjöl. olja, ägg, vatten, och salt. Riktigt seg och fin blev den och då den vilade i kylskåpet undrade jag glatt varför vi inte gör egna tortellini och ravioli varje vecka. Som om vi slängt bort hela livet på att koka torr pasta.
Tills jag förstod att det berodde på att vi inte har någon pastamaskin… (Det var inte i detta läge som kommentaren om att ”det blir bra” kom....) Att kavla degen tunt var inte helt smidigt och våra små knyten med soltorkadtomatfixfyllning blev som små degklumpar. Idén om att göra stora goda rutor med olika spännande fyllningar finns fortfarande där.. Men oj vad vi får kavla nästa gång.
Efter vårt hemmagjorda försök till färsk pasta, gjorde vi något som vi kan –pannacotta. Vi valde vit choklad med färska jordgubbar på toppen. Sedan packade vi ned dem i en låda och gick över till några vänner och bjöd dem på en överraskning.
Det kanske inte alltid blir som man har tänkt sig, men det gäller att hålla drömmar vid liv. En dag kanske de uppfylls? J
