Jag måste revidera igen. Min mysiga beskrivning av våra baksöndagar med dess fina resultat tog en vändning söndagen efter. Vi bestämde spontant att vi skulle få gäster (alla är friska, tjoho, då kör vi!) och jag gick loss i köket och fixade små röror till förrättsplock och kokade italiensk maräng av äggvitor (som var kvar efter gårdagens bearnaise) som jag skulle gasolbränna på de citronkakor som skulle baka efter att banankaksmeten var klar. Barnen med kompisar fick ta fram skålar och mixa sin egen fika. Precis då jag avvaktade marängens 121 grader (det där precisa kemimomentet är egentligen inte det jag gillar bäst med spontan matlagning) hörde jag lite mer ”oj” än vanligt vid bakbordet.
Sockerpaketet var tydligen väldigt lockade och fyraåringen behövde inte vara orolig för att hans bananmuffins inte skulle bli söta nog. Inte heller att chokladsmaken skulle vara otydlig. Detta ledde till att bord, formar, golv, väggar och sedan även badrum och väggen runt strömbrytaren fick tydliga spår av choklad. Lärdomen av för mycket socker i smeten blev att muffinsarna blir till små läckande kratrar som droppar ned och luktar bränt i ugnen. Nu vet vi det till nästa gång. Kanske. :)
Plantera utomhus
Jag måste revidera mitt inlägg om hur trevligt det var att plantera vitlöksklyftor! I alla fall om man har tänkt ta in plantorna. Jag tog in mina nu då vädret har slagit om och satte den fina metallkorgen med alla plantorna i tvååringens fönsterkarm.
Härom morgonen kom min man in och sa att han flera morgnar känt att den lilla tjejen fått en så konstigt odör av salami… eller kött… men bara på morgonen. Hon låg just då på min arm och jag luktade och luktade. Nej, jag kunde inte känna något med denna lilla söta.. Förrän jag på eftermiddagen kom hem och kände samma sak. Efter att ha letat efter en gammal väl gömd korvmacka, kom jag på att det måste vara plantorna som luktade. Så planera gärna, men låt dem vara kvar utomhus. – Om ingen ska bli beskylld för att svettas ut vitlökssalami om nätterna.
Baka om söndagarna
Vad jag däremot skarpt fortfarande rekommenderar är att baka med era barn! Jag gillar att sätta en deg på jäsning vid söndagsfrukosten, som är klar lagom till då det är dags att baka. Vid den tiden brukar det dyka upp ngn granne i dörren och sedan är baket igång. Det roliga är att det passar alla åldrar och det är ju inte mindre motiverande att resultatet blir ätbart!
Då det inte finns tid att sätta en deg, funkar det alltid att göra en muffinssmet. Sexåringarna är grymma på att komma på smaker och lägger upp små skålar med olika kombinationer. Jag minns själv hur jag och en kompis testade att laga soppor. Blev det för salt en gång, lärde vi oss till nästa. Riktigt samma princip har inte behövt utövas hittills, för de kombinerar hallon med vanilj, choklad med jordnötssmör och låter citron vara en smak för sig. Om det blir för stark chokladsmak, blandar de i lite mer neutral smet. Learning while doing och riktigt häftigt att se!
