Lucia är en väldigt trevlig tradition. Och god. Min rekommendation är att baka det här receptet på riktigt saftiga och smakrika kreationer. Bullar är alltid som godast då de är nybakade, men om du föredrar att sova framför att gå upp mitt i natten (vilket jag tycker att du ska – sova alltså), får bullarna ännu ett plus eftersom de håller sig fina trots infrysning.
Ja, de innehåller en hel del smör. Men det är de värda. Och du. Träningen kanske kan återtas nästa år? Sedan min son stolt fällde kommentaren ”Jag tror att pappa var etta då han spelade starkträning” då han var mindre, är allt möjligt!
Ingredienser
50 g jäst (för söta degar)
100 g smör
5 dl mjölk
3 påsar saffran
1 ½ dl socker
1 burk kesella (naturell)
½ tsk salt
15-17 dl vetemjöl
Fyllning
200 g rumstempererat smör
500 g mandelmassa
1 msk vaniljsocker
Garnering och pensling
1 ägg
Pärlsocker
Gör så här
Smält smöret, tillsätt mjölken, värm degvätskan till 37 grader och rör ner saffran.
Smula ned jästen i en bunke och rör ut den i lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, kesellan, saltet, sockret och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter.
Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter.
Vispa ingredienserna till fyllningen så att det blir en slät smet. Gärna med elvisp.
Sätt ugnen på 225 grader.
Knåda degen, dela den i två och kavla ut varje deg till en rektangel.
Bred på fyllningen och rulla ihop den som vanliga kanelbullar.
Skär i tjocka skivor och grädda i bullformar i ugnen tills de har fått fin färg, ca 8-10 minuter.
Jag måste revidera igen. Min mysiga beskrivning av våra baksöndagar med dess fina resultat tog en vändning söndagen efter. Vi bestämde spontant att vi skulle få gäster (alla är friska, tjoho, då kör vi!) och jag gick loss i köket och fixade små röror till förrättsplock och kokade italiensk maräng av äggvitor (som var kvar efter gårdagens bearnaise) som jag skulle gasolbränna på de citronkakor som skulle baka efter att banankaksmeten var klar. Barnen med kompisar fick ta fram skålar och mixa sin egen fika. Precis då jag avvaktade marängens 121 grader (det där precisa kemimomentet är egentligen inte det jag gillar bäst med spontan matlagning) hörde jag lite mer ”oj” än vanligt vid bakbordet.
Sockerpaketet var tydligen väldigt lockade och fyraåringen behövde inte vara orolig för att hans bananmuffins inte skulle bli söta nog. Inte heller att chokladsmaken skulle vara otydlig. Detta ledde till att bord, formar, golv, väggar och sedan även badrum och väggen runt strömbrytaren fick tydliga spår av choklad. Lärdomen av för mycket socker i smeten blev att muffinsarna blir till små läckande kratrar som droppar ned och luktar bränt i ugnen. Nu vet vi det till nästa gång. Kanske. :)
Plantera utomhus
Jag måste revidera mitt inlägg om hur trevligt det var att plantera vitlöksklyftor! I alla fall om man har tänkt ta in plantorna. Jag tog in mina nu då vädret har slagit om och satte den fina metallkorgen med alla plantorna i tvååringens fönsterkarm.
Härom morgonen kom min man in och sa att han flera morgnar känt att den lilla tjejen fått en så konstigt odör av salami… eller kött… men bara på morgonen. Hon låg just då på min arm och jag luktade och luktade. Nej, jag kunde inte känna något med denna lilla söta.. Förrän jag på eftermiddagen kom hem och kände samma sak. Efter att ha letat efter en gammal väl gömd korvmacka, kom jag på att det måste vara plantorna som luktade. Så planera gärna, men låt dem vara kvar utomhus. – Om ingen ska bli beskylld för att svettas ut vitlökssalami om nätterna.
Baka om söndagarna
Vad jag däremot skarpt fortfarande rekommenderar är att baka med era barn! Jag gillar att sätta en deg på jäsning vid söndagsfrukosten, som är klar lagom till då det är dags att baka. Vid den tiden brukar det dyka upp ngn granne i dörren och sedan är baket igång. Det roliga är att det passar alla åldrar och det är ju inte mindre motiverande att resultatet blir ätbart!
Då det inte finns tid att sätta en deg, funkar det alltid att göra en muffinssmet. Sexåringarna är grymma på att komma på smaker och lägger upp små skålar med olika kombinationer. Jag minns själv hur jag och en kompis testade att laga soppor. Blev det för salt en gång, lärde vi oss till nästa. Riktigt samma princip har inte behövt utövas hittills, för de kombinerar hallon med vanilj, choklad med jordnötssmör och låter citron vara en smak för sig. Om det blir för stark chokladsmak, blandar de i lite mer neutral smet. Learning while doing och riktigt häftigt att se!
I slutet av sommaren hörde jag att det var det många barn som drömde om insekter. Så även sonen. Han vaknade mitt i natten och berättade om myror som flög, men lugnades av min man, sa jaha, ok, och somnade om.
På morgonen pratade han om natten och då jag sa att pappa väl hade berättat att det var en dröm, höll han inte riktigt med.
- Nej, han sa att de hette något annat.
- Vad kan det ha varit då? Skogsmyror?
- Nej, han sa att de hette något annat. Och de flög!
- Men de fanns ju inte på riktigt, det var ju bara mardrömmar.
- Jaa, just det. Så hette de!
Härligt att leva i närmare fyra år utan att veta vad en mardröm är. Då sover man bra. :)
De här små nyckelpigorna har ännu inte ingått i några drömmar, men passar bra till att göra grönsaksplocket lite roligare för barnen. Jag köpte blomsterpinnar i ett växthus och trädde bara på stora bitar av ost, gurka och paprika. Klart!
Igår bakade vi pepparkakor på eftermiddagen. Lilltjejen fick sitta och knapra små granatäppelkärnor (ett mycket bra tips som har funkat på alla våra barn) medan treåringen upprepade frågan ”får jag äta den biten” om små degkluttar. Stortjejen kavlade och matchade in så många formar som fick plats åt gången. Mitt i ett kavlingstag utbrast hon ”så länge jag lever ska jag baka pepparkakor till alla jag känner”! Då de svalnat garnerade vi dem med glasyr som vi även använde som klister till godis. Jag har inte bilder på detta än, men då jag har hört många som tycker att det är svårt att göra egen glasyr, vill jag gärna dela med mig av ett mycket enkelt och beprövat recept.
Vit glasyr
1 äggvita
1 tsk vatten
Massor med florsocker
Jag brukar blanda allt till en jämntjock smet som inte rinner ihop då jag drar skeden genom den. Till en början kan det se ut som om man har hällt i alldeles för mycket florsocker, men då behövs det oftast mer… Det är bara att röra och röra. Sen blir den blank och fint och lagom klistrig. Dessutom torkar den snabbt plus att den inte smakar ättika. (Vilket kanske på gott och ont hade gjort den mindre tilldragande).
Med mina bilder ger jag tips på små plockfix som jag gjorde till 14 mammor för ett tag sedan. Gazpachio med rostade krutonger är en riktigt snygg och praktisk bufférätr eftersom den ska vara kall. Sedan olivbröd till den och lite olika tryfflar och små cupcakes som fick min syster i USA att känna sig både hemma och stolt.
Min favorit bland plocket:
Citrontryfflar med saltlakrits
Gör tryfflarna enligt denna länk men spritsa smeten på en platta av vit choklad (i formarna) och strö över lakritspulver (om du inte hittar riktigt lakritspulver fungerar det också att krossa turkisk peppar eller liknande godis). Söt vit choklad, sur citron och salt lakrits…
Ibland händer allt på en gång. –Och då det gäller att fira så är det bara att ta alla tillfällen i akt!
Redan under de första veckorna av vår semester hann mormor komma hem från sjukhuset, lillkillen bli helt blöjfri natt som dag, storasyster fick en efterlängtat lös tand, lillasyster lärde sig gå och allt detta innan vi ens hann planera för ettårskalaset!
Precis som sonen förstått, så kan man även trösta genom att uppvakta med en tårta. Som t ex då hans kompis pappa hade brutit armen och sonen helt självklart började ta fram bunkar –”Då får vi baka en kaka till honom”! Just de senaste veckorna har vi dock bakat och firat och fikat och hurrat. Tyvärr har min kamera åkt i golvet, så jag har inte kunnat föreviga all mat. Men jag måste rekommendera den tårta jag bakade till släktkalaset häromdagen! En riktigt god och välmatad tårta där dessutom hela äggen kommer till användning. Tryffelkrämen blev magisk!
Först rostade jag ca 350 gram mandel i en torr stekpanna. Sedan hackade jag mandlarna fint.
Samtidigt vispade jag sju äggvitor med 4 dl råsocker flor kraftigt, varpå jag rörde ned den hackade mandeln.
Denna smet bredde jag sedan ut till en cirkel på ett smörat bakplåtspapper och gräddade allt i 175 grader i ca en timme.
Äggulorna lät jag sjuda under omrörning i en kastrull (teflon, då smeten blir grå av aluminium) tillsammans med 2,5 dl vispgrädde och 4 dl råsocker flor tills allt tjocknat. Då tog jag kastrullen från plattan och smälte ned 150 g smör (jag har inte sagt att det är en kalorifri tårta..) och 200 g hackad vit choklad. Denna kräm fick sedan svalna i kylskåp och sedan bredde jag på den på mandelbottnen strax innan servering. På toppen satte jag en massa färska jordgubbar som fick bryta av den söta tryffelchokladkolakrämen.
Hoppas att ni blev sugna på att testa. Jag kommer garanterat att bjuda gäster på den igen!
Här kommer i alla fall en mer samlad lista över ingredienserna:
350 g hel mandel
8 dl råsocker flor
7 ägg
2,5 dl vispgrädde
150 g smör
200 g vit choklad
Glad sommar!
På bilden syns en annan liknande tårta som jag bakade till ett kalas i södern med en botten av mandelmassa och sedan smörkräm och grädde med jordgubbar.
Vi har rest iväg några gånger den senaste tiden. Inte så långt varje gång, men ändå så att barnen har fått packa en hel del. Vilket de gärna gör. Sju-åtta olika väskor fyller de små packningsentusiasterna på nolltid och då har de hunnit med både bokhyllan och garderoben.
De måste ha hört någonstans att det är bra att passa på att läsa mycket på semestern, för halva bokhyllan packas bokstavligt talat ned. Samt att det kaaan blåsa lite svalare vindar om kvällarna även vid Medelhavet, för gott om både badkläder och tjockare tröjor blandas med armpuffar och strandrackets. Det tar emot lite att förklara att allt måste packas om. Dels för att det finns en maxvikt på planet och dels för att vi ju trots allt inte vill se alla våra saker utspridda på bandet, vilket är ett troligt scenario annars.
Något jag har blivit van vid är att packa med mat. Vid fint väder tar jag gärna cykelvagnen med barnen och rullar iväg till en park där jag och maten/fikan sitter som en utgångspunkt mitt i leken. Nu till midsommar har jag fått i uppgift att göra desserter till alla. Saker som går att förbereda är bra, tycker jag. Framför allt med en liten elvamånaders med långa armar som i vaket tillstånd inte uppskattar att jag står i köket några längre stunder.
Idag, då hon sov, förberedde jag olika efterrätter som vi ska äta under morgondagens firande. Jordgubbar med grädde hör ju till på midsommar, men jag tycker att det är gott och kul att använda de ingredienserna på fler sätt än att bara vispa grädden. Därför blir det Vaniljpannacotta med jordgubbar som avslutning på sillunchen, citron- och chokladtryfflar till kaffet och sedan min favoritchokladmousse med hallon, jordgubbar och hackad choklad efter grillningen på kvällen.
Vit chokladtryffel med citron och kakao
ca 20 stycken
Ingredienser:
½ dl grädde
25 g smör
200 g hackad vit choklad
Finrivet skal av ½ citron
2 msk pressad citron
Kakao att rulla tryfflarna i
Gör så här:
Koka upp grädden i en kastrull och ta sedan bort den från värmen
Rör ned smöret och de vita chokladbitarna tills allt smält
Blanda ned citronsaften och det rivna citronskalet
Låt allt stå i kylen i ca en timme
Forma små bollar med en t-sked och rulla dem i kakao
Chokladmousse
Ingredienser:
4 ägg
200 g mörk choklad
2 msk starkt kaffe
5 dl vispgrädde
Gör så här:
Dela på äggulorna- och vitorna
Vispa äggvitorna till hårt skum
Smält chokladen och blanda ned en äggula i taget
Blanda ned försiktigt ned äggvitsskummet i chokladröran
Vispa grädden och blanda ned den lika försiktigt
Häll upp i glas och låt de stå kallt
Efter ännu en lång vinter är det många som undrar om även april ska börja ingå i vintermånaderna.. Det kom ju en hel del sol och massor av fågelkvitter förra veckan, men idag snöade det igen. Februari kallades lite skämtsamt för vabruari och jag känner flera små stackars nyfödda vinterbarn som fått rs-virus.
Jag tror trots allt att våren kommer tillbaka snart och att det kommer att innebära färre mail om sjukdomar från vänner och förskola. Till dess är det bara att pigga upp alla sjuka och/eller fira alla som blir friska efter sina olika sjukdomar. Till exempel genom att baka min mans nyttiga och goda valnötsbröd. Det tar en stund i ugnen, men det kompenseras med att det inte behöver jäsa innan och det smakar riktigt gott av en mängd olika nötter och solroskärnor mm.
Ingredienser:
6-7 dl vetemjöl
4 dl grahamsmjöl
2 dl rågmjöl
2,5 dl havregryn
1 liter filmjölk
2 dl valnötter
3 dl solroskärnor (skalade)
2 dl mörk sirap
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt
smör till formen
Gör så här:
Blanda vetemjölet, grahamsmjölet, rågmjölet, havregrynen, saltet och bikarbonaten i en bunke.
Häll ned filmjölken, valnötterna, solroskärnorna och sirapen och blanda runt ordentligt. Den ska bli kladdig och inte mjölig som en vanlig deg med jäst.
Smöra två avlånga bakformar och fördela smetdegen jämt. Spara ca tre cm till kanterna.
Grädda först bröden i 200 grader i 60 minuter. Sänk därefter till 175 grader och grädda dem i ytterligare 30 minuter.
Det är så häftigt att ha barn. Ofta ser jag mönster och beteenden som jag känner igen från min egen uppväxt i vår femåring. Som till exempel då barnen ser på tv. Då hittar storasyster alltid olika karaktärer som hon ”är”, tätt följd av lillebror som också hittar sin tillfälliga figur.
Hon har tydlig koll på att hon inte är dem på riktigt, men hon lever sig in i hur det skulle vara att göra som de och vilka egenskaper som gör att hon vill vara just den utvalda, i den pågående serien. Oftast är det en fin eller gullig tjej, eller hjälten, men det kan också vara något djur som gör något extra. Direkt efter hennes val av vem hon ”är” just då, så meddelar lillebror vem han är och ibland får även alla andra nya tillfälliga roller.
Då jag läste socialpsykologi lärde vi oss att jaget växer fram hos barnet då det börjar få en realistisk bild av omvärlden, när det ser vad som är möjligt och vad det måste avstå ifrån. Det är en process som hon har varit inne i ett bra tag nu, men det är så häftigt att se vilka ideal och förebilder hon har medan hennes jag utvecklas.
Min senaste favoritfika är enkel att göra och så himla god att äta. Det är verkligen inte en ny rätt, men jag har bara aldrig kommit mig för att göra den själv förrän nu.. Och nu snittar jag en i veckan. Innan jag gick ned för att göra en form häromdagen, tittade vi i våra bröllopsalbum och efter ett tag log äldsta dottern och sa ”jag är du mamma”… Och eftersom tiramisu betyder ”pigga upp mig” eller något liknande, så tycker jag att det är väldigt passande att jag delar med mig av mitt numera väl beprövade recept.
Ingredienser:
2 st ägg
1/2 dl socker
225 g mascarpone
Skalet från 1 apelsin
3 dl espressokaffe
3 msk marsalavin
15-20 savoiardikex
Raw cacao nibs eller kakao till garnering
Gör så här:
Separera äggulorna från vitorna
Vispa äggulorna med sockret poröst
Rör ned mascarponen och det finrivna skalet från en tvättad apelsin
Vispa äggvitorna hårt och rör ned det försiktigt
Blanda kaffet (det går bra med vanligt starkt kaffe också) med marsalavinet
Doppa savoiardikexen i kaffeblandningen till hälften och lägg dem jämt i en botten av en form med den torra sidan uppåt
Bred på hälften av mascarponeblandningen och varva sedan med ett nytt lager av varje. Som en lasagne
Låt formen stå kallt i minst några timmar. Ännu hellre en hel natt
Garnera med raw cacao nibs eller kakao innan servering
Igår kändes det som om jag var en del av konceptet familjen annorlunda. Barnen hade några extra kompisar hemma och en vanlig vardagsmiddag blev plötsligt som ett stort kalas, som såg ut att ha slutat med matkrig.
Samtidigt så tyckte jag att det var kul att fixa lite kalaskänsla med nybakade muffins efter maten, då ugnen ändå var igång. Mycket pga att jag blivit tipsad om ett recept på laktosfria sådana. Jag stoppade även i en fryst jordgubbe i varje, som gjorde dem ännu saftigare.
Efter ett ugnsvarmt hem, mycket lek och ett vardagskalas, somnade samtliga barn gott.. Och jag ser stora fördelar i att filmteamet trots allt aldrig behövde trängas med oss!
Laktosfria muffins med jordgubbar och havrekrisp
3 ägg
2 dl socker
50 g laktosfritt smör
1,5 dl laktosfri mjölk
4 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 msk vanillinsocker
Ca 15 jordgubbar
Vispa äggen och sockret ordentligt
Smält smöret och blanda ned mjölken, så att även den blir varm
Rör ned mjölkblandningen i äggvispet
Blanda mjölet, vanillinsockret och bakpulvret och rör ned det försiktigt
Häll smeten i stora muffinsformar, lägg en jordgubbe i varje och strö över lite havrekrisp (se nedan)
Grädda muffinsarna tills de har fått en vacker färg, ca 20 minuter i 175 grader
Havrekrisp
50 g laktosfritt smör
1,5 dl havregryn
½ dl mjöl
½ dl socker
Lägg smöret, havregrynen, mjölet och sockret i en bunke och nyp ihop allt till en smulig massa.
