Lucia är en väldigt trevlig tradition. Och god. Min rekommendation är att baka det här receptet på riktigt saftiga och smakrika kreationer. Bullar är alltid som godast då de är nybakade, men om du föredrar att sova framför att gå upp mitt i natten (vilket jag tycker att du ska – sova alltså), får bullarna ännu ett plus eftersom de håller sig fina trots infrysning.
Ja, de innehåller en hel del smör. Men det är de värda. Och du. Träningen kanske kan återtas nästa år? Sedan min son stolt fällde kommentaren ”Jag tror att pappa var etta då han spelade starkträning” då han var mindre, är allt möjligt!
Ingredienser
50 g jäst (för söta degar)
100 g smör
5 dl mjölk
3 påsar saffran
1 ½ dl socker
1 burk kesella (naturell)
½ tsk salt
15-17 dl vetemjöl
Fyllning
200 g rumstempererat smör
500 g mandelmassa
1 msk vaniljsocker
Garnering och pensling
1 ägg
Pärlsocker
Gör så här
Smält smöret, tillsätt mjölken, värm degvätskan till 37 grader och rör ner saffran.
Smula ned jästen i en bunke och rör ut den i lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, kesellan, saltet, sockret och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter.
Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter.
Vispa ingredienserna till fyllningen så att det blir en slät smet. Gärna med elvisp.
Sätt ugnen på 225 grader.
Knåda degen, dela den i två och kavla ut varje deg till en rektangel.
Bred på fyllningen och rulla ihop den som vanliga kanelbullar.
Skär i tjocka skivor och grädda i bullformar i ugnen tills de har fått fin färg, ca 8-10 minuter.
Idag har vi varit på fixardag med efterföljande sommarfest på förskolan. Från ösregn på förmiddagen, till att solen plötsligt tittade fram och torkade bort allt regn, lagom till då vi skulle göra fint. Föräldrar, barn och pedagoger minglade runt med spadar, kvastar, penslar och blommor. Med stor entusiasm fick både den lilla och den stora gården en ordentlig makeover innan det var dags att äta picknick tillsammans och lyssna på de stora grupperna som sjöng fina sånger.
Något jag ofta tänker på och som är så väl värt att fira är pedagogernas och barnskötarnas ansvarstagande och viktiga roll för alla barn. Hur många andra yrken finns det där man både får och får ge så mycket kärlek och så många kramar? Och där man varje dag är en förebild och idol som ska lära ut och vara en del under viktiga år i så många barns liv?
Då jag har varit med på barnens samlingar och då jag vid hämtning och lämning får höra roliga och fina saker som barnen har sagt eller gjort tillsammans med sina kompisar, känner jag hur bra de (och därmed vi) har det. -Och vad de lär sig! Sonen, 2,5 år kommer hem och pekar ut cirklar och kvadrater och känner igen alla sina kompisars namn som ett rinnande vatten i skrift. Det är helt pedagogernas förtjänst. Eller all den förberedande träningen inför skolstarten för femåringen med allt från gympa till kluriga mysterier att lösa. Det är så fascinerande och som sagt väl värt att fira.
Tack och hurra för förskolans alla pedagoger!
Ni ska få ett recept också... Och idag blir det på den medhavda pastasalladen som vi åt på stora gården. Mättande, enkel och lätt att ta med!
Ingredienser:
Kokt pasta
Krispigt äpple i tärningar
Kokta ägg i fjärdedelar
Räkor
Tomat
Cheddarost i tärningar
Basilikablad
Till den hade vi en dressing med hackade örtkryddor, olivolja, flytande honung, lite salt och en skvätt vinäger.
