Lucia är en väldigt trevlig tradition. Och god. Min rekommendation är att baka det här receptet på riktigt saftiga och smakrika kreationer. Bullar är alltid som godast då de är nybakade, men om du föredrar att sova framför att gå upp mitt i natten (vilket jag tycker att du ska – sova alltså), får bullarna ännu ett plus eftersom de håller sig fina trots infrysning.
Ja, de innehåller en hel del smör. Men det är de värda. Och du. Träningen kanske kan återtas nästa år? Sedan min son stolt fällde kommentaren ”Jag tror att pappa var etta då han spelade starkträning” då han var mindre, är allt möjligt!
Ingredienser
50 g jäst (för söta degar)
100 g smör
5 dl mjölk
3 påsar saffran
1 ½ dl socker
1 burk kesella (naturell)
½ tsk salt
15-17 dl vetemjöl
Fyllning
200 g rumstempererat smör
500 g mandelmassa
1 msk vaniljsocker
Garnering och pensling
1 ägg
Pärlsocker
Gör så här
Smält smöret, tillsätt mjölken, värm degvätskan till 37 grader och rör ner saffran.
Smula ned jästen i en bunke och rör ut den i lite av degspadet.
Tillsätt resten av degspadet, kesellan, saltet, sockret och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter.
Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter.
Vispa ingredienserna till fyllningen så att det blir en slät smet. Gärna med elvisp.
Sätt ugnen på 225 grader.
Knåda degen, dela den i två och kavla ut varje deg till en rektangel.
Bred på fyllningen och rulla ihop den som vanliga kanelbullar.
Skär i tjocka skivor och grädda i bullformar i ugnen tills de har fått fin färg, ca 8-10 minuter.
Jag måste revidera igen. Min mysiga beskrivning av våra baksöndagar med dess fina resultat tog en vändning söndagen efter. Vi bestämde spontant att vi skulle få gäster (alla är friska, tjoho, då kör vi!) och jag gick loss i köket och fixade små röror till förrättsplock och kokade italiensk maräng av äggvitor (som var kvar efter gårdagens bearnaise) som jag skulle gasolbränna på de citronkakor som skulle baka efter att banankaksmeten var klar. Barnen med kompisar fick ta fram skålar och mixa sin egen fika. Precis då jag avvaktade marängens 121 grader (det där precisa kemimomentet är egentligen inte det jag gillar bäst med spontan matlagning) hörde jag lite mer ”oj” än vanligt vid bakbordet.
Sockerpaketet var tydligen väldigt lockade och fyraåringen behövde inte vara orolig för att hans bananmuffins inte skulle bli söta nog. Inte heller att chokladsmaken skulle vara otydlig. Detta ledde till att bord, formar, golv, väggar och sedan även badrum och väggen runt strömbrytaren fick tydliga spår av choklad. Lärdomen av för mycket socker i smeten blev att muffinsarna blir till små läckande kratrar som droppar ned och luktar bränt i ugnen. Nu vet vi det till nästa gång. Kanske. :)
Plantera utomhus
Jag måste revidera mitt inlägg om hur trevligt det var att plantera vitlöksklyftor! I alla fall om man har tänkt ta in plantorna. Jag tog in mina nu då vädret har slagit om och satte den fina metallkorgen med alla plantorna i tvååringens fönsterkarm.
Härom morgonen kom min man in och sa att han flera morgnar känt att den lilla tjejen fått en så konstigt odör av salami… eller kött… men bara på morgonen. Hon låg just då på min arm och jag luktade och luktade. Nej, jag kunde inte känna något med denna lilla söta.. Förrän jag på eftermiddagen kom hem och kände samma sak. Efter att ha letat efter en gammal väl gömd korvmacka, kom jag på att det måste vara plantorna som luktade. Så planera gärna, men låt dem vara kvar utomhus. – Om ingen ska bli beskylld för att svettas ut vitlökssalami om nätterna.
Baka om söndagarna
Vad jag däremot skarpt fortfarande rekommenderar är att baka med era barn! Jag gillar att sätta en deg på jäsning vid söndagsfrukosten, som är klar lagom till då det är dags att baka. Vid den tiden brukar det dyka upp ngn granne i dörren och sedan är baket igång. Det roliga är att det passar alla åldrar och det är ju inte mindre motiverande att resultatet blir ätbart!
Då det inte finns tid att sätta en deg, funkar det alltid att göra en muffinssmet. Sexåringarna är grymma på att komma på smaker och lägger upp små skålar med olika kombinationer. Jag minns själv hur jag och en kompis testade att laga soppor. Blev det för salt en gång, lärde vi oss till nästa. Riktigt samma princip har inte behövt utövas hittills, för de kombinerar hallon med vanilj, choklad med jordnötssmör och låter citron vara en smak för sig. Om det blir för stark chokladsmak, blandar de i lite mer neutral smet. Learning while doing och riktigt häftigt att se!
I slutet av sommaren hörde jag att det var det många barn som drömde om insekter. Så även sonen. Han vaknade mitt i natten och berättade om myror som flög, men lugnades av min man, sa jaha, ok, och somnade om.
På morgonen pratade han om natten och då jag sa att pappa väl hade berättat att det var en dröm, höll han inte riktigt med.
- Nej, han sa att de hette något annat.
- Vad kan det ha varit då? Skogsmyror?
- Nej, han sa att de hette något annat. Och de flög!
- Men de fanns ju inte på riktigt, det var ju bara mardrömmar.
- Jaa, just det. Så hette de!
Härligt att leva i närmare fyra år utan att veta vad en mardröm är. Då sover man bra. :)
De här små nyckelpigorna har ännu inte ingått i några drömmar, men passar bra till att göra grönsaksplocket lite roligare för barnen. Jag köpte blomsterpinnar i ett växthus och trädde bara på stora bitar av ost, gurka och paprika. Klart!
Att få till en gemensam helg för ett kompisgäng är inte alltid det lättaste mellan barnens alla aktiviteter, möhippor, födelsedagar och allt som ska firas. Så redan i slutet av sommaren bokade mitt gamla universitetsgäng in en helg att ses – i en bakstuga i Hälsingland. Sist jag var i Hälsingland, kalvade en ko utanför sovrumsfönstret, vilket är ett häftigt minne för en stadsbo.
Vi åkte upp på fredagskvällen och fick god mat, bubbel och bäddade sängar. Min roll som fixande mamma ersattes av en annan mamma med brett hälsingemål och lyckan över att få se ”ungdomar i huset” igen. Då jag är så van vid att alltid vara med mina tre små, kändes det på något sätt nostalgiskt i förtid att tänka på den dagen då de har flyttat ut och kommer hem med sina kompisar och bor över en helg. Det är dock ett tag kvar då jag fortfarande drar en fullastad dubbelvagn om morgnarna. J
Klockan ringde sju på morgonen och efter en stadig grötfrukost åkte till bakstugan som var en liten röd stuga på landet med en vedeldad bakugn och ett stort bakbord i. Vi började med att sätta en stor deg, medan den knastrande elden värmde upp ugnen. Degen delades sedan upp i så kallade ämnen, dvs stora degbollar, som fick jäsa i långa rader under ett lakan. Därefter kavlade vi ut dem till stora, tunna plattor som vi naggade så att de inte skulle bli degiga, utan torra och fina. Efter hand som vi kavlade och pratade, lastades bröden in i ugnen.
Doften av eld och nybakat gjorde oss hungriga, så vi tog en paus i kavlandet och provsmakade våra verk. Smöret smälte på de varma bröden och oj, vad gott det var! Kaffe med mjölk direkt från korna (så färsk den kan bli då en annan kompis pappa är mjölkbonde) och långa rader av hällbröd med massor av smör, gav oss ny energi att åter ta plats vid bakbordet.
Att stå tillsammans i ett enda rum med ett gemensam syssla, måste vara bästa sättet att hinna prata. Studietiden, barn, kommande bebisar, relationer, sjukdomar och händelser sedan sist diskuterades där vi stod och bakade tills det blev mörkt utanför fönstret och det var dags att åka hem och laga middag. Samtidigt som vi fick ses ordentligt, fick vi också en inblick i hur det måste ha varit att leva (läs vara kvinna) förr.
Denna gång fick jag inte erfara spåren av att en ny kalv kommit till livet, men jag fick massor med tid med goda vänner, en varm helg i höstmyset och gott om både mjukt och hårt tunnbröd att bjuda släkten på till julbordet.
Vi är mitt inne i den bästa årstiden nu, tycker jag. Det är i princip alltid soligt väder med hög luft och blå himmel i slutet av september och början av oktober. Även i år stämmer det. Snart börjar löven på träden att skifta i orange och rött och hela luften doftar fräscht och av nystart. Det lät som en katalogbeskrivning, men jag är väldigt förtjust i hösten.
Det verkar vara ett riktigt äppelår i år om man tittar runt i trädgårdarna omkring oss. Svärföräldrarna har varit förbi med lådvis av äpplen och för några veckor sedan sa en kompis till mig med något som skulle kunna beskrivas som ångest i blicken ”Vi har så mycket äpplen att du måååste komma och plocka”. Hur illa kan det vara tänkte jag, tills jag fick erfara känslan från boken äppelfesten från 70-talet, som barnen brukar välja att läsa som godnattsaga. Det kändes som om det kom fler äpplen ju mer vi plockade. Efter några kassar var det nog och då fanns det äpplen kvar precis överallt ändå.
Min son älskar äpplen, så jag tog med honom till ett musteri i samband med att vi åkte och lagade mat med min mormor. Eller ja, det kallades musteri, men visade sig vara en kallpress i ett garage hos en farbror som hade fullt upp denna krispiga helg med bilar som stod på rad för att få lämna in sina äpplen. Så gjorde även vi och han lovade snällt att ringa då han var klar.
Vi hann både luncha och fika med mormor innan han ringde och meddelade att vi kunde komma och hämta vår must. ”Toppen”, svarade jag. ”Hur många liter blev det?”. ”Trettioen”, fick jag till svar och undrade om jag hört fel. Några kassar äpplen hade pressats ned till trettioen LITER äkta äppeljuice. Inget socker och inget vatten. Det var effektivt! Så vi åkte dit och betalade den något utarbetade mannen för arbetet och skvalpade hem med bagaget fullt av dunkar. God blev den också och nu har vi antioxidanter och must till alla möjliga tillfällen. Något jag skarpt rekommenderar!
Klicka här för länk till Sveriges alla musterier
Idag har vi varit på fixardag med efterföljande sommarfest på förskolan. Från ösregn på förmiddagen, till att solen plötsligt tittade fram och torkade bort allt regn, lagom till då vi skulle göra fint. Föräldrar, barn och pedagoger minglade runt med spadar, kvastar, penslar och blommor. Med stor entusiasm fick både den lilla och den stora gården en ordentlig makeover innan det var dags att äta picknick tillsammans och lyssna på de stora grupperna som sjöng fina sånger.
Något jag ofta tänker på och som är så väl värt att fira är pedagogernas och barnskötarnas ansvarstagande och viktiga roll för alla barn. Hur många andra yrken finns det där man både får och får ge så mycket kärlek och så många kramar? Och där man varje dag är en förebild och idol som ska lära ut och vara en del under viktiga år i så många barns liv?
Då jag har varit med på barnens samlingar och då jag vid hämtning och lämning får höra roliga och fina saker som barnen har sagt eller gjort tillsammans med sina kompisar, känner jag hur bra de (och därmed vi) har det. -Och vad de lär sig! Sonen, 2,5 år kommer hem och pekar ut cirklar och kvadrater och känner igen alla sina kompisars namn som ett rinnande vatten i skrift. Det är helt pedagogernas förtjänst. Eller all den förberedande träningen inför skolstarten för femåringen med allt från gympa till kluriga mysterier att lösa. Det är så fascinerande och som sagt väl värt att fira.
Tack och hurra för förskolans alla pedagoger!
Ni ska få ett recept också... Och idag blir det på den medhavda pastasalladen som vi åt på stora gården. Mättande, enkel och lätt att ta med!
Ingredienser:
Kokt pasta
Krispigt äpple i tärningar
Kokta ägg i fjärdedelar
Räkor
Tomat
Cheddarost i tärningar
Basilikablad
Till den hade vi en dressing med hackade örtkryddor, olivolja, flytande honung, lite salt och en skvätt vinäger.
Efter ännu en lång vinter är det många som undrar om även april ska börja ingå i vintermånaderna.. Det kom ju en hel del sol och massor av fågelkvitter förra veckan, men idag snöade det igen. Februari kallades lite skämtsamt för vabruari och jag känner flera små stackars nyfödda vinterbarn som fått rs-virus.
Jag tror trots allt att våren kommer tillbaka snart och att det kommer att innebära färre mail om sjukdomar från vänner och förskola. Till dess är det bara att pigga upp alla sjuka och/eller fira alla som blir friska efter sina olika sjukdomar. Till exempel genom att baka min mans nyttiga och goda valnötsbröd. Det tar en stund i ugnen, men det kompenseras med att det inte behöver jäsa innan och det smakar riktigt gott av en mängd olika nötter och solroskärnor mm.
Ingredienser:
6-7 dl vetemjöl
4 dl grahamsmjöl
2 dl rågmjöl
2,5 dl havregryn
1 liter filmjölk
2 dl valnötter
3 dl solroskärnor (skalade)
2 dl mörk sirap
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt
smör till formen
Gör så här:
Blanda vetemjölet, grahamsmjölet, rågmjölet, havregrynen, saltet och bikarbonaten i en bunke.
Häll ned filmjölken, valnötterna, solroskärnorna och sirapen och blanda runt ordentligt. Den ska bli kladdig och inte mjölig som en vanlig deg med jäst.
Smöra två avlånga bakformar och fördela smetdegen jämt. Spara ca tre cm till kanterna.
Grädda först bröden i 200 grader i 60 minuter. Sänk därefter till 175 grader och grädda dem i ytterligare 30 minuter.
Då vi var små fick jag och min bror, efter lång längtan, vad vi ansåg vara den ultimata prylen.. En så kallad läskmaskin! En alldeles egen bubblande maskin med glasflaskor där allt man behövde göra var att hälla i en sliskig sörja (dock inte varje dag..). Så blev det läsk!
Det var verkligen spännande. I alla fall i början. Sedan var det inte så gott att dricka de söta bubblande dryckerna som inte smakade vad de lovade. Detta är säkert annorlunda idag. Jag vet inte. Däremot har tanken om en egen bubbelmaskin förblivit ett minne, även om jag är väldigt förtjust i kolsyrat vatten. Gärna med smak.
Samtidigt vet jag ju att det varken är miljövänligt eller ekonomiskt att släpa hem flaskor.. Så häromdagen tog jag tag i det hela och köpte en (utan att göra alltför mycket reklam..) Sodastreamer. Som om inte det var nog hade jag under julhelgen tömt frysen på en massa bär från svärföräldrarnas sommarställe och kokat saft. Tre olika, helt rena smaker. Hallon, krusbär och svartvinbär. Bär och socker. Om de inte ska förvaras en evighet och om de hålls i kylen, behövs inget annat.
Med risk för att jag låter lite väl lik Ernst, men åh, vad det blir gott med ren, hemmagjord hallonsaft blandad med mitt hemmabubblade vatten! Så ekologiskt, så smakfullt och så miljövänligt! J
Har du också bär i frysen och sug efter att koka egen saft? Det är kul och blir väldigt gott! Dessutom hade jag två femåriga provsmakare som fick vara med och bestämma sötman. Om man vill kan man ju dessutom pyssla och fixa egna etiketter... Så långt kom vi aldrig. Jag tror att det fungerar bättre tidsmässigt om man bestämmer sig för att bara göra en smak åt gången.
Saft
Ingredienser:
2 kg frysta hallon, jordgubbar, svarta vinbär eller krusbär. (Blanda bären om du vill)
6 dl vatten
Ca 3 dl socker per halvliter avrunnen saft
Gör så här:
Koka upp vattnet i en stor kastrull. Lägg i bären och låt dem koka tills de har blivit mosiga, ca 10 min
Häll massan i en silställning för saft och låt saften rinna ur, vilket tar ungefär en halvtimme
Mät upp den avrunna, koncentrerade saften och koka upp den på nytt
Tillsätt socker efter smak Provsmaka lite i taget med vatten tills du är nöjd
Ta kastrullen åt sidan och ta bort skummet från ytan med en sked
Häll saften i rena varma flaskor och förslut dem väl
Ställ flaskorna i kylen då de har svalnat
Oj, vad det finns gott om tankar i huvudet på min äldsta dotter som snart fyller fem år. Bland annat om vad hon ska bli då hon blir stor. Ett tag pratade hon om att hon skulle bli doktor och att hon då skulle fixa en medicin som gjorde att vi aldrig skulle dö. En fin tanke och en bra målsättning, men något svårt. Därefter har hon en tid valt mellan att bli tandläkare och att jobba i affär.
Nu senast sa hon beslutsamt ”nej, jag vill nog ändå ha ett vanligt jobb”. Då jag undrade vad ett vanligt jobb innebar fick jag svaret ”att man skriver ut en del papper och att man skriver en massa på datorn”. Ok. Det är härligt med drömmar och målmedvetenhet. –Och det ska bli spännande att följa hennes tankar!
Sist hon träffade sin farmor bjöds det på riktigt goda bitar som jag kommer att göra så fort som möjligt själv. Prova, de är underbara!
Ris- och marshmallowsrutor
Ingredienser:
50 g smör
40 st marshmallows
15 dl naturella rispuffar
Gör så här:
Lägg bakplåtspapper i en fyrkantig form. Även över kanterna.
Smält smöret på låg värme och rör ned samtliga marshmallows medan de smälter på riktigt låg värme
Rör ned rispuffarna ordentligt i den sega massan
Häll ned massan i formen och ställ den svalt i minst en timme
Ta ut hela kakan ur formen och skär den i mindre rutor
